Fredag eftermiddag, efter jobbet och ett snabbt däckbyte, rullade jag söderut med siktet inställt på Sommarro. Det var en sån där start på helgen där man redan i bilen känner att det kommer bli några rejäla timmar vid båten.

Väl framme bytte jag snabbt om och satte igång. Fjärde lagret epoxy skulle på, just där vaggan haft sina anläggningsytor. Samtidigt fick drevet lite kärlek – slipning först, sedan första lagret med Trilux. Det är något speciellt när man står där och jobbar metodiskt, lager för lager, och vet att varje moment tar båten ett steg närmare sjösättning.

När färgen var lagd gick jag över till nästa projekt: täckställningen. Presenningen åkte ner och ställningen skruvades isär. Det blev en hel del plock och städning runt båten – rester från vintern och målningen skulle bort. Dunkarna som fått agera tyngder hade gjort sitt; flera hade spruckit i kylan. Till nästa vinter blir det en stabilare lösning med plintar och reglar, precis som de flesta andra verkar ha gått över till i hamnen.

Kvällen rundades av i lugn takt. Stjärnhimmel, tyst hamn och ett par kalla IPA – en rätt fin belöning efter en effektiv start på helgen.

Lördagen började tidigt. Redan vid halv sju var jag igång igen. Sista lagret epoxy kom på plats, och drevet fick sitt andra lager färg. Vid åtta blev det en paus i klubbstugan med kaffe och frukost tillsammans med båtgrannarna – alltid lika trevligt att byta några ord och höra hur det går för alla andra.

Resten av dagen blev ett riktigt tålamodsprov. Ett mantågsfäste skulle bytas – ett jobb som visade sig vara betydligt mer omfattande än det först såg ut. Skruv och genomgående bult satt stenhårt och fick borras bort, och för att ens komma åt var jag tvungen att riva ner innertaket.
Som tur var handlade det om det främsta fästet. Det innebar visserligen att både pulpit och reling fick lossas för att kunna skjuta ur det gamla och få dit det nya, men alternativet hade varit ännu värre om det suttit längre bak. Ibland får man vara nöjd med lite tur i oturen.

Innan jag packade ihop för dagen hann jag även lägga bottenfärg där vaggan stått samt sista lagret färg på drevet. Vid åttatiden på kvällen var jag tillbaka i Växjö, rätt mör men nöjd. Det tog inte lång stund i soffan innan ögonen gick i kors.

Söndagen började ännu tidigare – klockan fem ringde alarmet. Hjulbultarna efterdrogs, bilen packades, och snart var jag på väg igen. Den här gången med Angela som sällskap och förstärkning.

Vi började lugnt med frukost i klubbstugan innan vi drog igång dagens arbete. Angela tog sig an innertaket som låg i förpiken och började rengöra det, medan jag spände mantåget och smorde vantfästena. Vattenfiltret till sötvattensystemet byttes också ut – en punkt mindre på listan.
Jag justerade även roderstockens neoprenskydd enligt rekommendationerna. Små detaljer, men viktiga för helheten. När det var klart monterade jag tillbaka innertaket samtidigt som Angela gav hela båten en ordentlig tvätt.

Sedan kom ett av helgens höjdpunkter – att få igång motorn efter vintern. Vi riggade upp en provisorisk vattenmatning med slang och dunk, gick igenom oljor och system, och lät startmotorn jobba. Efter lite tvekan kom det där välbekanta ljudet igång. Det är svårt att inte le i det läget – det känns som att båten vaknar till liv igen.

Innan vi gav oss av hann Angela lägga sista lagret bottenfärg. När vi till slut rullade in i Växjö vid sjutiden på kvällen var vi både trötta och nöjda. Helgen fick ett perfekt avslut med pizza – enkelt, gott och helt rätt efter två intensiva dagar.