Fredag efter jobbet styrde jag ner till Sommarro och pappa. Han hade bott ombord i några dagar och ägnat tiden åt att vaxa båten. Förväntningarna var höga när jag kom fram – och resultatet överträffade dem med råge.
Vi hade precis hunnit bli klara med det mesta sista söndagen innan sjösättning, men vaxningen återstod. Med en full arbetsvecka och andra åtaganden framför oss såg det svårt ut att hinna med, så hjälpen vi fick betydde verkligen mycket. Under fredagskvällen gjorde vi klart det sista, och rundade av i sittbrunnen med en ceasarsallad och några alkoholfria öl innan vi kröp till kojs.
Lördagen drog igång tidigt – redan 06.45 var sjösättningen i full gång med slipgänget. Vi hjälptes åt hela dagen, turades om att vara “hoppilandkalle” och höll tempot uppe tillsammans. Det blev gemensam frukost och lunch, och vid 15-tiden hade omkring 40 segelbåtar kommit i vattnet. Lika många återstår till nästa sjösättning om två veckor.
På kvällen väntade bastu och några öl, innan vi somnade gott ombord i Sommarro, lätt gungade av en nordvästlig vind som tryckte in vågor i hamnen.
Söndagen ägnades åt att montera radarmast och bimini, samt hjälpa till vid påmastning. Totalt fick vi upp masterna på fyra segelbåtar. Sommarros egen mast fick också se dagens ljus och väntar nu på lite välförtjänt omsorg de kommande helgerna – tvätt, vaxning, nya VHF-kablar, kablar till lanternor och belysning, fallinor, Windex och inkoppling av vindinstrument.
Vid 17-tiden var det dags att säga hej då till både Sommarro och pappa och styra hemåt. När jag kom hem vid 20 kändes det i hela kroppen att det varit intensiva dagar – men framför allt riktigt fina sådana. En sån där helg som sätter sig kvar länge, fylld av arbete, gemenskap och första sjösättningen tillsammans med Sommarro och pappa.
Lämna ett svar