Söndag den 27 juli, klockan halv sex på morgonen, styrde vi ut från hamnen i Tejn. Prognosen visade kuling från måndagen och nästan en veckas hårt väder, så vi valde det säkra före det osäkra och gav oss av en dag tidigare än planerat. Det kändes som lugnet före stormen – den första tredjedelen av överfarten bjöd på väldigt lite vind och vi fick motorsegla för att hålla farten uppe.

Morgonen var magisk. Solen steg långsamt över horisonten och i öster kunde vi ana Christiansø. Det var egentligen ett stopp vi hade tänkt göra på hemvägen, men det får bli ett annat år. Vi hade dessutom hört att det skulle vara någon form av musikfestival där, och att gästhamnen därför troligen var fullbelagd. Ibland får man inse att alla planer inte ska genomföras – och det är ju en del av charmen med segling

.
Överfarten hem tog ungefär elva timmar och vi avverkade cirka 61 distans. När vi väl kastat loss och fått ordning på allt turades vi om att vila en stund. Resten av dagen fylldes av frukost, lunch, middag och eftermiddagsfika – och till och med lite gitarrträning i sittbrunnen. Det är något speciellt med de där långa passen till havs när tiden liksom löses upp och man bara är.

Flera stora fraktfartyg dök upp på AIS:en som små ufon på skärmen. De närmade sig snabbt i trafikleden, som kändes oändlig där ute. Det var en skön känsla när vi såg på plottern hur Sommarro passerade gränsen och vi kunde fortsätta utanför fartygens ”motorväg”.

När vi till slut gled in i hemmahamnen firade vi med grill och ett par danska landstigningsöl. Och där, med solnedgången framför oss, kom den där välbekanta känslan smygande – längtan ut igen. Trots att vi bara varit iland en kort stund.
Det är verkligen så: när man seglar är det resan som är målet. 🌅