Klockan 13 den 21 juli kastade vi loss från Karlskrona Dragsö med kurs mot Hanö, en seglats på cirka 28 distans. Turen tog ungefär fem timmar, inklusive väntan på broöppning vid Hasslöbron.

Väl inne i hamnen på Hanö blev vi vänligt men bestämt dirigerade av hamnkapten Lotta till den sista platsen längst in mot bryggan. Det såg minst sagt trångt ut mellan de två båtarna. För säkerhets skull tänkte vi först lägga oss utanpå den aktersta båten och sedan försiktigt dra oss fram för att känna in avståndet. Men när tilläggningen väl började ändrades planen – vi chansade direkt. Och vilken fullträff det blev! En riktig fickparkering med ungefär en meter till godo i aktern och en halv meter i fören. Med lite tur och ett lugnt handlag fick vi till en tilläggning som kändes proffsigare än vi själva hade vågat hoppas på.

På kvällen badade vi utanför piren och tog sedan en promenad i hamnen för att titta på alla gästbåtar. Det är något speciellt med sommarkvällar i en levande gästhamn – sorlet, doften av grill och ljudet av fall som slår lätt mot masterna.

Den 22 juli, på min födelsedag, vaknade jag till tonerna av ”Ja må du leva” som Henry spelade på fiol. En bättre start på dagen är svår att tänka sig. Vi gick upp på ön och åt våfflor på hembygdsgården och fortsatte därefter till Bönsäcken. Det speciella stenrevet, fullt av runda stenar, är verkligen värt ett besök. När vågorna rullar in rör sig stenarna fram och tillbaka och skapar ett nästan musikaliskt ljud – naturens egen konsert.

På vägen tillbaka mot hamnen fick vi ögonkontakt med några av öns hjortar som stilla betraktade oss. Tillbaka ombord blev det hallontårta, och senare på kvällen middag på öns restaurang – också varmt rekommenderad för den som besöker Hanö. Kvällen avslutades traditionsenligt med ett dopp i havet.

Det blev en fantastisk födelsedag, och att få somna i min största present i livet – Sommarro – gjorde den fulländad.