Efter midsommar packade vi släpet fullt med allt det vi brukade ha med oss från våra tidigare båtar inför semestern. Därefter gick färden från Växjö till Västervik, där vi tog över Sommarro från Ulf och Karin, som hade haft henne i sin ägo i elva år. De köpte Sommarro av den första ägaren, som var från Tyskland. På den tiden hade hon sin hemmahamn i Holland och bar namnet Albatross. Ulf och Karin seglade hem båten till Gävle och seglade senare ner henne igen, från Gävle till Västervik, där vi nu tog över stafettpinnen.

Vi stannade i Västervik i en vecka och arbetade intensivt med båten. Navigationsutrustning installerades – plotter, ekolod och radar kom på plats. Vi försökte även få liv i vindmätare och autopilot, men fick till slut lägga dem på listan över framtida projekt.

Den 28 juli gav vi oss ut på en kortare premiärsegling och förflyttade oss till Wästerviks Segelsällskaps gästhamn. Det var en underbar första segling där vi fick testa alla uthal och inthal, lära oss vad alla linor hörde till och börja förstå Sommarros sätt att röra sig. Jag har nog aldrig sett ett så nöjt leende hos Angela som när hon styrde Sommarro på sin allra första slör.

Väderprognosen lovade kuling i några dagar, så det kändes tryggt att ligga i gästhamn med nära till både faciliteter och Erlandssons Brygga, där vi kunde komplettera utrustningen ombord – bland annat med en vattenmätare. Dagarna i hamn blev både lugna och mysiga, med bad, god mat och promenader in till Västervik.

Bredvid Sommarro låg en 38-fots segelbåt som nyligen hade råkat ut för ett mastbrott. Linor låg kors och tvärs och synen var allt annat än upplyftande. Det kändes extra skönt att ligga tryggt förtöjda i hamn när vinden ven i masterna.